Mördande tips och förslag

Många i min närhet är väldigt engagerade i mitt deckarskrivande. De berättar ofta saker för mig som de föreslår att jag ska skriva om. Häromdagen fick jag mig en spännande händelse till livs när en arbetskamrat varit nere i källaren på skolan och, när hon sedan skulle gå upp igen, befann sig vara inlåst. Dörren hade gått igen (eller kanske var det någon som stängde den avsiktligt!?) och när hon försökte vrida upp låskolven från insidan snurrade den bara runt, runt. Som tur var hördes hennes rop på hjälp och hon blev snabbt utsläppt av slöjdläraren men när hon berättade det hela för mig kunde hon inte låta bli att tillägga att hon kunde ha varit ensam i hela byggnaden (ja, med undantag av den som stängde in henne förstås). Och eftersom källaren också är ett skyddsrum går inga mobilsignaler ut. Helt klart ett stämningsskapande scenario som hon tänkte att jag kunde ha nytta av.

Ett annat tips jag fick nyligen var att i något sammanhang nämna att Härnösand är omtalat i vissa kretsar i Bangkok som inspirerande föregångare vad gäller distansutbildning och med tanke på vad som ska hända med Mittuniversitetet inom en snar framtid torde det vara en intressant vinkling. Eftersom jag skapat flera fiktiva skolor i staden – varför inte ”plocka fram” ett nytt universitet också?

Vidare har jag en stående inbjudan att undersöka Residensets hemliga vrår med syfte att försöka framkalla rysningar i en för härnösandsborna och vissa prominenta gäster (t.ex. de kungliga) känd miljö. Jojo, det skulle nog kunna bli smaskigt värre! Jag måste absolut ta mig tid att gå dit och snoka lite vid tillfälle.

Åtskilliga vänner och bekanta bjuder mig på fantasieggande anekdoter ur verkliga livet med orden: ”Det här kanske du kan använda!” De serverar mig små scener och kommer med fiffiga uppslag även om de sedan med varm hand lämnar själva avdagatagandet till mig.

Jag är naturligtvis oerhört glad över allt detta engagemang men dessvärre är det ju så att berättelserna måste spira ur min egen hjärna. Min käre make klagar jämt och ständigt över att den tillbakadragne kriminalinspektören Matti Karvonen inte får större utrymme i böckerna och en gång muttrade jag och sa: ”Du får väl skriva en bok om honom själv!” Varpå han svarade: ”Ja, det tror jag banne mej att jag ska göra faktiskt!”

Vi får väl se hur det går med den saken …

Annonser
Det här inlägget postades i Blogginlägg. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mördande tips och förslag

  1. Ritva Nordin skriver:

    Hej Annika, och alla oförsiktiga vandrare i natten!

    Har en liknande rysansvärd historia: nattuggla som jag är, gick jag till grovsoprummet (i ett separat litet hus) en kall höstnatt för några år sedan för att dels slänga något, dels rota efter någon snygg skokartong (har ständiga behov av förvaring av sybehör). Plötsligt tog vinden tag i den tunga järndörren och smällde igen den, och sedan slocknade naturligtvis det tidsstyrda lyset.

    Samma sak för mig med låsvredet på insidan, det bara snurrade. Där stod jag – utan mobil, utan ficklampa. Skrek på hjälp, men så dags var det bara idioter som jag ute. Lyckades komma åt lysknappen (vilket ibland är omöjligt, för att folk travar grejor i vägen). Kul, det här blir en lång väntan tills någon ska till garaget eller bussen, tänkte jag, medan det började bli dags för en åkarbrasa. Hade som tur var ordentligt med kläder åtminstone.

    Så föll min blick på spanjoletten. Ni vet, en sådan där gammaldags låsanordning för fönster och balkongdörrar, med en metallstång och ett handtag. Här satt den för att låsa två dörrhalvor med varandra och i marken, och det blev min räddning. Jag lyckades med uppbjudande av ren ilska dra upp spanjoletten så pass att jag kunde knuffa upp dörrarna. Ut och hem, där jag ringde jouren för att berätta, och att jag ju inte fått dörrarna i lås igen.

    Låset fixades, men nu har jag alltid mobilen med till sophuset. Och ficklampa.

    Om jag var rädd att bli överfallen? Njä, det föll mig inte in, då. En termos med varm dryck, kanske, för alla soprumseventualiteter: kan ju tjäna som vapen med både hölje och innehåll? Se där ett tips!

  2. annikasjogren skriver:

    Verkligen obehagligt! Usch! Det skulle jag inte vilja vara med om … Men tack för tipset! Kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s