Framtida läsare

Fredagen är ju normalt min lediga och heliga skrivardag men idag var jag ”tvungen” att vara med på en studiedag på den skola där jag i mitt anletes svett drar in den största delen av min inkomst. Motvilligt slet jag mig från den fredagliga långfrukosten, sköt mordintrigerna åt sidan och styrde kosan mot skolan. Där skulle vi titta på en webbföreläsning kring begreppet läsförståelse, ett inte helt ointressant ämne förstås, men jag ska erkänna att jag inte hade stora förhoppningar. Man har ju hört det mesta, tänkte jag, prövat på det mesta, tänkte jag. Och finns det verkligen något nytt som man inte känner till? tänkte jag, luttrad pedagog som man är. Antagligen inte, men jag får ju ta ut de här timmarna någon dag längre fram så det ordnar väl upp sig, tänkte jag och sjönk ner lite i stolen jag satt på för att åtminstone ha det lite bekvämt. Kanske ingen märker om jag somnar …

MEN, bomber och granater! Huka er, gummor och gubbar! För detta föredrag var det bästa jag fått mig till livs på länge! Barnboksförfattaren Martin Widmark (jag visste inte i förväg att det bland andra var han som skulle prata, hade väl lyssnat dåligt) höll ett alldeles lysande anförande om hur vi i skolan ska komma till rätta med den bristande förmåga i läsförståelse som resulterat i den usla placering Sverige hamnat på i den senaste PISA-undersökningen. En kvinnlig lärare från någon mellansvensk stad berättade om en storartad pedagogisk satsning som ska komma landets alla skolor till del i april nu i år. Hon presenterade ett antal ”hjälpare” i form av en spågumma, en cowboy, en detektiv, en reporter samt en konstnär som alla skulle bidra till att fördjupa elevernas läsförståelse. Förefaller kanske enkelt – men genialt. Metoden och hela projektet, som omfattar mängder av webbaserat material med föreläsningar, elevtexter och annat, kallas En läsande klass och fick mig att bli fullständigt euforisk. Ja, nästan sväva på rosa moln. Jag har inte kunnat tänka på annat resten av dagen.

Deckarmanus – vik hädan! (Åtminstone för en liten stund.)

Jag föreställer mig att om alla lärare skulle satsa på att jobba på detta sätt skulle svenska elever kliva upp många steg på PISA-trappan. Och dessutom – som en liten sidoeffekt – skulle det kunna rädda bokbranschen framöver. Tänk er alla framtida läsare som kastar sig över mina och alla andra författares böcker!

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Blogginlägg. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Framtida läsare

  1. Astrid Frylmark skriver:

    Jag brukar referera till den modellen när jag föreläser… Önskar att jag hört dem!

  2. Pernilla skriver:

    Härligt! 😀

  3. Ritva Nordin skriver:

    Nu vet ju inte jag vad metoden går ut på (ska kolla senare), men spontant reagerar jag så här: högläsning! Det är ju en kedja – tankar blir tydligare när man skriver ner dem, och ännu tydligare när man sedan läser det nedskrivna högt. När jag gick skolan (den förkättrade flickskolan, som var alldeles utmärkt!) på den gamla eländiga tiden 1955-1962 läste vi högt. En bra övning i just läsförståelse, eftersom allt blir tydligare, igen. Vad jag förstår har man inte tid med högläsning numera, och inte fick mina döttrar heller den möjligheten, vad jag minns.

  4. annikasjogren skriver:

    Pendeln svänger fram och tillbaka – så även inom pedagogiken. Fast den här typen av högläsning är tänkt på ett lite annorlunda sätt. Tror benhårt på den här nya ”metoden”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s