Allt vad marken gömmer

En blodig spade som trycks ner i jorden

 Femtioårige Allan lever lite vid sidan av samhället och försörjer sig genom att då och då vikariera som städare på skolor runt om i stan. Hans största intresse är kärnfysik och han har inte så många vänner. En dag rotar han bland gamla papper hemma hos sin döda mormor, och hittar uppgifter som avslöjar varför han som barn blev fosterhemsplacerad. Grubblerierna lämnar honom efter detta ingen ro – och hemska minnen bubblar upp till ytan. En otäck déjà-vu-upplevelse drabbar honom sedan när han ser något i en villaträdgård; döden har tagit plats i hans liv en gång förut.

Martin slits mellan två världar. Han bor kvar hos sin mamma, den lätt förståndshandikappade mattanten Ragnhild, fast han nästan är trettio. Och nu har han blivit tokkär i impulsiva Carro som har en åttaårig dotter och en spännande men komplicerad bakgrund. De håller på att flytta ihop, men Martin vågar inte berätta det för Ragnhild – han anar hur hon kommer att reagera. Carro i sin tur oroar sig alltmer över den ansträngda relationen till exmaken Björn. Han är irriterad över Carros oförmåga att hålla sig till uppgjorda överenskommelser.

Allt det fina som byggts upp med Martin knakar i fogarna – och rasar slutligen, när en person hittas mördad på parets gräsmatta.

Provläs här:

Provlyssna här:

PRESSRÖSTER:

Lotta Olsson i Dagens Nyheter:

Annika Sjögren är en ovanlig svensk deckarförfattare som håller sig bland vanliga männi­skor. I hennes fjärde och hittills allra bästa bok är det två mattanter, Ragnhild och Irja, städaren Allan och floristen Carro som är huvudpersoner. Det är så vardagligt! Och just där: att vi alla begår dumheter, och att de ibland blir omöjliga att hantera – där blir det riktigt läskigt.”

Anders Wennberg i Gefle Dagblad:

”Friskt och spänstigt språk, mycket trovärdiga personer och en osviklig känsla för spänning.”

Cecilia Isberg i Kristianstadsbladet:

”Kärleksfullt tecknar Annika Sjögren sina figurer, många av dem lite udda, så knivskarpt att de snabbt blir levande. (…) Skickligt skickar Sjögren ut små ledtrådar åt alla håll, och bygger en klassisk pusseldeckare där halva nöjet är att själv försöka lösa mysteriet.”

Anna Rudberg-W i Östgöta Correspondenten:

”Intressant persongalleri och en spännande historia med ett tydligt framåtdriv.”

Gregor Flakierski i Tidningen Ångermanland:   (hela recensionen)

”Det är fascinerande med författare som i sina böcker återkommer till samma plats, verklig eller påhittad, som Faulkner i Yoknapatawpha County eller Garcia Marquez i Macondo. De bildar ett eget universum, där den lilla världen återspeglar den stora, och tvärtom.

Här är det Härnösand som är sin egen värld. Allt vad marken gömmer är hennes fjärde roman där handlingen utspelar sig i den stad som förr kallades Norrlands Aten, .

Liksom de tre föregående böckerna är ”Allt vad marken” gömmer en deckare till formen. Men kriminalintrigen är trots allt bara ett sätt att föra berättelsen framåt, en narrativ motor.

Annika Sjögren bygger upp stämningar. Bakom välskötta radhusområden och mysiga träkåkar, högborgerliga paradhus och nybyggda höghus, gömmer sig ouppklarade trauman, uppslitande frustrationer, förträngd skam och outhärdliga minnen av fruktansvärda övergrepp. Ingenting är vad det synes vara.

Ingen är ond i denna mörka thriller, även om en del är elaka och dumma, gränsen mellan offer och förövare är nanotunn, om den finns alls.

Annika Sjögren varken dömer eller fördömer, hon är obrottsligt lojal med sina karaktärer, flera av de udda existenserna, med alla deras brister och tillkortakommanden. Och i förlängningen gäller denna lojalitet också läsaren.

Några av personerna närmar sig stereotyperna, som den överbeskyddande modern och den elaka svärmodern som förstör sina barns relationer, men det kanske är vanligare än vad man kan tro.

Annika Sjögren skriver en enkel och konkret prosa, som visserligen någon gång ibland tenderar att bara flytta text, men som i all sin avskalade rikedom fångar förtjänstfullt in vardagens detaljer. Och det är på den nivån romanen utspelar sig. Författaren rör sig hemtamt i stadens olika miljöer, skolan, musikens värld, äldreboenden, bibliotek och konstvärlden, både innerstaden och omgivningarna. Bakom skymtar en stillsam samhällskritik, om nedskärningar, osäkra anställningar, ökade samhällsklyftor.

Samtidigt går det inte att ta fel på kärleksförklaringen till Härnösand, som bara den mäktar som kommer utifrån och tar staden till sitt hjärta. Hur många andra städer kan skryta med att människor flyttar dit på grund av ett bibliotek?

Annika Sjögren bygger upp en intrikat komplicerad handling, som är psykologiskt stark och övertygande, utan att vara krånglig. Elegant knyter hon ihop alla trådarna till en fängslande berättelse om sköra mänskliga relationer i en värld i gungning där alla är osäkra på sina roller och sin plats.”

Annonser