Som glöd blir till aska

Sonja Walter slår sin man. Ingen av dem som känner det välanpassade medelklassparet skulle tro det, men så är det. Staffan Walter har dragit sig tillbaka från allt. Han sitter mest tyst med sina historiska böcker och Sonja känner en växande desperation över denna stumhet, och till slut, när hon inte får någon respons, ger hon sig på honom. Mannen försvarar sig inte, men han känner sig förödmjukad och blir allt mer hatisk. Han drömmer om att Sonja ska dö. Livet skulle bli mycket enklare då. Sina fantasier skriver han ner i sin svarta bok, den som Sonja tror är ett manuskript till en historisk roman.

Så en dag inträffar något som allt för väl stämmer med Staffans fantasier. Staffan är chockad och förvirrad. Han får svårt att svara på de allt mer närgångna frågor som polisen ställer. Dessutom dyker en f.d. väninna till Sonja upp och erbjuder honom sin hjälp. Han förstår inte vad hon är ute efter. Och han vet inte heller att hon har skaffat en egen nyckel till villan. Att hon kan ta sig in när han inte är hemma och läsa det som inte är avsett för utomstående.

Provläs här:

Provlyssna här:

PRESSRÖSTER:

Anders Wennberg i Gefle Dagblad:

”Här har Sverige plötsligt en författare som kan mäta sig med norska Karin Fossum. Precis som den norska mästarinnan kan Annika Sjögren förmedla och skildra ångest, beslutsvånda och rädsla hos en person som gjort sig skyldig till ett brott.”

Lotta Olsson i Dagens Nyheter:

”När hon är som bäst närmar hon sig ett slags naturalistiskt förhållningssätt: hon följer sina personer sakligt registrerande och låter dem ta varje obevekligt och ack så oskyldigt steg mot avgrunden.(…) Annika Sjögren påminner om Ruth Rendell med sin distanserade förståelse för människors irrationella handlingar och rädslor.”

Annonser